Nu har jag varit så duktig att jag har varit och tränat med Nina. Själva träningen var inte så jätterolig, men det känns ändå bra att ha motionerat lite. Idag på lunchen så fick jag ett kraftigt brownie-behov, och det hade jag väl kunnat hantera om det inte varit så att jag befann mig på Sleven, två decimeter ifrån 1000-kalorier matorgasm. Jag kunde helt enkelt inte stå emot. Jag är en människa med svag, rent ut sagt obefintlig, kontroll över mig själv.Efter ca två minuter kom ångesten. Det bara skrek "Transfett!" inuti min hjärna. Jag är lite som en bulimiker, fast den enda skillnaden är att jag inte spyr upp maten sen. Jättebra. Verkligen.Därför kändes det extra bra att träna. Men, vad gör jag när jag kommer hem? Jo, jag går raka vägen till köket, slicar upp en stor jävla bit (tre dagar gammal) banankaka och bara för att göra saken ännu bättre så tar jag typ ett halvt paket med kolasås-glass som "tillbehör" till kakan. Jippi.Men vafan, man lever bara en gång (om man inte tror på reinkarnation förstås), alla ska ändå i slutändan dö och då spelar det inte någon roll om man aldrig ätit en brownie från Seven Eleven och tränat hårt varje dag i hela sitt liv. Slutet är liksom oundvikligt hur som helst. Jag vill inte sitta om 70 år och vara bitter över att jag inte hade så roligt som jag kunde ha haft. Som sagt, man lever bara en gång men då ska man också leva ordentligt. God & glad, kexchoklad

 

elin

30 november 2006 22:18

Haha det där känner man igen :D

http://ejlun.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne här på cirkus ett år. För tre år sedan var jag en mycket aktiv bloggare. Då var bloggagratis en färglös, mycket enkel sida som till och med en teknikdyslektiker som jag kunde förstå mig på. Nu loggar jag in och... WAAAAAAH. ...

Nu har jag bloggat även detta år.

Har ni någon gång känt att tystnaden är värre än vad alla trumhinnespräckande ljud i hela världen, kopplade till en riktigt köttig förstärkare, samlade i ett rum med kraftigt eko någonsin kommer att vara? Har ni någon gång känt att mörkret är värre ä...

Det var länge sedan jag skrev här. Två månader sedan. Det känns som en hel livstid. Som två epoker med en djup avgrund mellan sig. Jag har på något sätt glömt bloggandet i den gamla tiden, och nu är det försent att gå tillbaka och hämta det igen.   J...

Jag har varit en dålig bloggare men jag orkar inte bry mig. Egentligen fattar jag inte meningen med att blogga. Man bara skriver en massa skit och hoppas att någon intresserar sig för det.   Det har inte hänt så mycket att skriva om den senaste vecka...