Jag kan inte sluta fundera. Varför är alla vackra människor så fula på insidan? Blir dom så bara för att dom vet om att dom är snygga eller? Jag förstår inte.

Usch, jag mår inte så bra ikväll. Just nu så tål jag inte kroppskontakt med andra människor. Helst skulle jag vilja leva i en liten glasbubbla.

Varför kan du inte förstå att pengar inte kan köpa lycka? Varför kan du inte förstå att man kan må skit även fast man har det bra rent fysiskt? Varför kan du inte förstå att vissa problem inte löser sig själva? Varför kan du inte förstå att många av de här problemen är orsakade av dig? Varför kan du inte förstå att det är du som får mig att må såhär?Varför säger du att du älskar mig, när du behandlar mig på det här sättet? Jag är trött på att vara rädd för dig. Jag är trött på att försöka vara dig till lags. Jag är trött på att försöka låtsas att allt är bra, bara för att du vill att det ska vara så. Jag är trött på dig.Det som gör allra ondast är att jag innerst inne älskar dig.

Mitt rum luktar så mycket cannabis att det inte går att vistas därinne.

Jag, Anders och Mikaela på dagis. Jag vill vara liten. När man var liten var allt fint och snällt och lyckligt. Blev man ledsen så var det bara att gråta lite så kom det genast någon och tröstade. Men nu? När man är 15 år så funkar det inte att gråta när man är ledsen, för det kommer ingen och tröstar en. Istället blir man sedd som en wannabe-nånting som bara vill ha uppmärksamhet. Så får man höra att man är en "typisk tonåring" och att "det känns lite jobbigt just nu kanske, men det gör det för alla i din ålder, det går över snart ska du se". Men när man fått höra det där i tre år, när man hela tiden fått falska löften och förhoppningar om att det snart ska "gå över", men det händer ju aldrig, det blir aldrig bättre, inget blir enklare, problemen har bara förvärrats, vad ska man då tro på? När man vet att det som man ska tro på inte går att lita på?

Jag mår inte så jävla bra just nu, för jag har ätit ett kilo risgrynsgröt och fem mandariner. Jag är dum i huvudet.