Nej fan, här kan jag inte sitta hela dagen. Jag ska ju läsa, på uppdrag från skolan. Urk.

Jag vet att jag är hästnörd men det är sån här kärlek jag behöver just nu. Jag behöver krama någon. I kväll ska jag krama beauty extra mycket även fast hon bits och luktar illa.

Ånger.Så jävla onödigt. Nu börjar jag om. Glömma, lägga bakom sig, se framåt. Hoppas.

varför kan jag aldrig få vara glad länge hur jag än försöker så tar alltid de negativa tankarna över jag är patetisk jag skrämmer antagligen bort alla med mina manodepressiva inlägg men det skiter jag i ni är ändå ingenting värda och inte jag heller för inget spelar någon roll längre och snart går världen under. snart.

varför varför varför varför varför gjorde jag så jag är så jävla dum mot mig själv och mot alla. fyfanfyfanfyfan. jag vill inte leva det här livet.

jag klarar inte mer.

jag har gjort det jag inte får göra. nu mår jag ännu sämre.

Jag har just släppt en atombomb på min morsa. Hon satt helt lugnt och snällt i soffan och gjorde ingenting, tills jag kom och störde friden. "Jag ska gå med i Ung Vänster". Sju ord och nu hatar min mamma mig för alltid. Hon försöker dölja det, men jag ser det på henne. Hur hon försöker, vill så gärna acceptera, behärska sig, men det går inte riktigt. Insidan skymtar bakom fasaden. Hon körde det gamla vanliga "när man är 15 bör man inte vara politiskt engagerad". När jag frågade henne om Ung Vänster istället hade varit Muf, hade hon då accepterat det, så kunde hon inte svara. Hon blev tyst. Bara för att hon hatar min kommunist-pappa, som hon otroligt nog fortfarande är gift med, så behöver hon inte hata mig för att jag sympatiserar med honom och inte med henne. Det lamaste motargumentet hon kom med var "Det kan slå tillbaka mot dig när du blir äldre". Ursäkta! Det är inte AFA jag ska gå med i. Det är inte någon extremhöger. Det är ungdomsförbundet till ett riksdagsparti. Som råkar vara Vänsterpartiet.Nu sitter hon där i soffan och surar. Så typiskt min mamma. Varför ska hon alltid värdera sina egna åsikter så mycket högre än alla andras? Varför kan hon inte accpetera att det finns dom som inte tycker som hon? Och varför kan hon inte inse att om 2 ½ år är jag myndig och då flyttar jag hemifrån det första jag gör bara för att vi kommer så dåligt överens? Jag vill så gärna funka ihop med min mamma, men det går inte. Hur mycket jag än försöker.Någon som vill byta morsa med mig?