Victoria är min kramkudde, det finns ingen som är lika mysig att krama som hon (jo, kanske Mina då). Fast idag var hon lite osällskaplig, men det kan ha berott på att jag satte en armbåge i nyllet på henne. Aah hon är som ett litet gosedjur med sin blonda fårfrilla och sina wow skills (:

Jag skar mig när jag skulle raka benen, och det blev rena blodbadet i duschen. Sen blev jag helt kajko för vi hade inga Bamse-plåster hemma, det är ju tradition för fan med bamse-plåster när man gjort illa sig! Jag vill vara som Bamse, han är en fin, eh, björn.Och ingen Scofield har man att se fram emot heller. Fast å andra sidan så har jag två stora Nalle Phu-choklad till mitt förfogande. Jag kommer bli skittjock tills Prison Break kommer tillbaka igen.

Men det här med Claes Göran är lite bra iallafall.

Måste ha en risifrutti till. Gaah tvångsätandet kommer att bli min död.

Lite depp.Sitter och äter en risifrutti, och alla barndomsminnen kommer såklart fram, sånt man helst bara vill glömma. Jag vet inte vad det är för slags störning jag har, men nånting är det. Jag har ingenting att vara ledsen för. Ingenting. Ändå så är jag det. Det känns som om jag bara går och väntar på att livet ska börja, men det gör det aldrig, för jag söker hela tiden nya kickar och allt det gamla räcker inte till. Begreppet "Livet" ändras hela tiden, målet flyttas framåt för varje dag som går och jag kommer aldrig komma dit jag vill.Det är så synd om mina kompisar, vi sitter och pratar och skrattar och låtsas som ingenting men plötsligt blir jag helt gråtfärdig och vill bara dö. Varför? Jag försöker dölja det men jag måste ändå vara en skitjobbig människa att vara med. Kanske har allt det här att göra med att det inte är Prison Break ikväll, men jag ska ju få låna säsong 1 av Alice imorgon så jag borde inte klaga.Nu är risifruttin slut.Aaah jag orkar inte tänka. Grattis till Mina som fyller 16 år idag. Hon är bäst.