Idag orienterade jag med skolan, gick vilse och blev räddad av en annan (lite mer ambitiös) orienteringsgrupp.

Det var jättekallt i Hellas och alla försök till mysig picknick eliminerades av vädrets makter. Sedan fick vi vänta på bussen onödigt länge bara för att vi inte orkat springa till den tidigare bussen, och jag vågade inte visa mina Kung Fu-moves för Alis när vi stod och väntade i busskuren. Mesigt.

Jag och Mina gick av vid Londonviadukten efter ett långt fjortisavsked (en jävla massa skrikande och kramande åt alla håll och kanter) och sedan gick vi hem till mitt hood för att avverka lite tid. Efter en stund lackade vi på inomhusmiljön, så vi gick ut till vattnet där vi hittade Ebba som var söt som vanligt. Hon och jag ska spela minigolf om en och en halv vecka. Det gäller att planera i förväg liksom.

Jag och Mina gick upp till vårt nördiga träningsställe, där vi inkasserade två rabattbiljetter till Grönan. Dit ska vi gå på söndag. Det känns som en hel avgrund dit. Imorgon vid en lökig tid ska jag åka till Milano. Jag måste vakna klockan sex, vilket betyder no valborgsfirande och no Första maj-demonstration för min del. Men det är väl såna uppoffringar man får göra här i livet. Jag ska ju trots allt till Milano.

Nu blir det lite tyst här på bloggen några dagar framöver. Hoppas att ni överlever ändå.

Ha det så bra när jag är borta, så ses vi snart igen (om inte flygplanet störtar eller jag blir mördad/bortgift i Italien).

Ciao är väl ett passande avslut på det här. Ciao.

Jag är tillbaka efter en tredagars teknik-lobotomering (a.k.a. landet).

Det var ganska mysigt ute på vischan. Idag planterade jag potatis tillsammans med farsan. Den lär nog aldrig växa. Det är som om jag har ett medfött fel att alltid döda allt som lever (undantaget människor).

När jag kom hem till civilisationen bakade jag marshmallowsmuffins. Alis fyller år idag, och imorgon ska hon få en fet, bränd muffin. Det bör påpekas att samtliga muffins blev brända, och att jag verkligen inte önskar Alis något illa.

Imorgon är det orientering i Hellas. Jag vet inte om jag tycker att det är soft eller bara skitjobbigt. Vi har en idiotisk skolplanering, veckan som kommer går vi en dag i skolan, resten av veckan är vi lediga. Varför inte bara ha ledigt hela veckan?

Nu sitter jag och retar upp mig på skitsaker. Andas.

Om två dagar åker jag till Milano. Jag har träningsvärk i triceps. Jag måste duscha av mig landetlukten.

Orka.

Jag har bakat brownies till min mamma, jag har haft våta drömmar om sommaren, jag har dissat Matisse, jag har försökt att plugga, jag har misslyckats med att plugga, jag har fått franska-huvudvärk, jag har ätit fem pannkakor, jag har levt vegetariskt i två dygn, jag har ätit glass med Lillis på Nytorget, jag har ätit härbärge-mat för hemlösa till lunch, jag har dreglat över Raskolnikov, jag har en navkapsel på mitt skrivbord, jag har tråkigt jag har tråkigt jag har tråkigt.

Först orkade jag inte skriva här, men sen ändrade jag mig som ni kanske märker. Och det där var nog århundradets onödigaste påpekande.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Idag har jag genomlidit en tråkig skoldag, fylld med "Je ne regrette rien", gitarrspelande i soptunnor och andra mer eller mindre konstruktiva aktiviteter. Dagens höjdpunkt var när Alis kom och hälsade på helt överraskande någon gång efter lunch. När Alis kommer blir alla harmoniska.

Efter skolan gick vi (i.e. jag, Mina, Olivia, Alis och Lillis) hem till Lillis moders boning för att baka brownies till morgondagens klassfika. Varje gång vi har försökt att baka något hemma hos Lillis mor resulterar det i äckliga bakverk som smakar snusk. Jag har länge misstänkt att det är Lillis herself som fuskar med recepten och tar bort en massa socker när ingen ser. 

Idag var det hårdbevakning så att ingen skulle försöka med några fulheter som att t.ex. undanhålla livsviktiga kalorier från folket (i.e. S21). 

Det här hade vi i browniesarna:

6 ägg

6 dl socker

2 dl mjöl

2 dl flytande margarin

2 tsk vaniljsocker

1 tsk salt

1 hemlig ingrediens som vi tyvärr inte kan avslöja, men som kommer att göra susen.

Det var jag och Lillis som bakade. Jag hade ett fint husmorsförkläde på mig, och Anni hade sin bondhora-klänning, så vi passade utmärkt in i köksmiljön. Browniesarna blev bra tror jag. De såg inte helt missbildade ut i alla fall, och smeten var god fast hiskeligt söt.

Och som vanligt blev det en galen s.k "flumeftermiddag". Det går inte att gestalta stämningen i text, den måste upplevas. Nina joinade oss efter någon timme, och hon var full av roliga Ung Vänster-anekdoter eftersom den lilla filuren har turen att få praoa på deras kontor. Det var efter Ninas ankomst som det verkliga "helvetet" bröt lös. Jag råkade öppna sockerpaketet från fel håll (ett misstag som bara jag kan lyckas med, eftersom det är ungefär sju gånger så svårt att öppna paketet i botten som att öppna det på rätt ställe), Nina deklarerade att hon ville göra en bröstförminskning och sätta in fettet i läpparna istället, Olivia skallade ett skrivbord när hon försökte gömma sig för Anni, Alis gick och skämdes i ett hörn, och Mina satt mest och skrattade hysteriskt hela tiden.

Vi är inte normala på några punkter. Efter ett tag inne i "Hell's kitchen" tröttnade jag och Alis på den extrema decibelnivån, så vi gick ut i hallen och formaterade en lång rad av Converseskor. Det var lite patetiskt faktiskt. Alla hade Converse i olika färger utom Alis som hade rutiga Vans, så hon var lite alternativ kan man säga.

När någon släpper lös oss i några timmar i en tom lägenhet kan stämningen som uppstår närmast beskrivas som ett dagis på kokain.

Efter några timmar bestämde sig alla för att gå hem, och då såg det ut som Hiroshima -45 i Lillis kök. Dagisbarn är inte särskilt bra på att hålla ordning efter sig.

Idag fick jag ett jättefint gratulationskort av Alis. Hon hade ritat "the devil" i Prison Break (från våra favoritavsnitt lol), och det bör tilläggas att Alis är en riktig liten rackare på att rita. Jag vill också vara så begåvad inom något ämne, men det lär jag aldrig bli. Jag är halvbra på det mesta, men inte imponerande bra på något. Det där störde mig när jag var yngre, men nu ser jag mig mer som en mångsysslare.

Nu ska jag gå och duscha. Det är något jag är mästare på.

Det här med vegetarisk vecka gick ju åt pipan. Jag åt sex jävla pannbiffar idag till lunch och dessutom försökte jag desperat ursäkta mitt beteende med det lama argumentet "Pannbiff är inte kött, pannbiff är pannbiff". Suck. Jag bestämde mig för att ha en anti-sockervecka istället, men det misslyckade också ungefär runt klockan halv tre då sockersuget satte in med full kraft. Gah.

Jag har inte gjort ett piss idag. Eller jag har läst ungefär två kapitel ur "Mästaren och Margarita", men jag har inte gjort något som jag borde ha gjort. Nä fyfan nu är jag så trött på mig själv att jag inte klarar av att skriva mer.

Fuck.

Jag måste börja vara lite nyttigare, för jag tror att min dåliga kost kan ligga bakom min slöhet. Så nästa vecka är det vegitariska veckan för min del, bara hälsosamma grönsaker och annat äckligt.

Idag har jag ätit:

Flingor och yoghurt + sylt

Två rostade mackor med Lemoncurd

En café cooler

Ett hekto lösgodis

Tre chokladbitar

Fisk + potatis

Rödbetor med nötter (jag har sjuka matvanor som sagt)

Lite chips

Nåt äckligt bröd

Florre

Nästa vecka. Då jävlar.

Jag kommer vara sinnessjuk av kött-, fett- och sockersug ungefär vid onsdag.

Wish me luck.

Datorn har spasmiska ryck. Det surrar i den, och ibland blinkar den till och stänger ned sidan man är inne på. Jag lär nog döda den snart om den inte skärper sig.

Idag matade jag och Lillis änder. Jag lade en bit godis på min sko, och anden som vi kallade för Björn var inte direkt blyg så han gick till attack på en gång.

Sedan var jag och tränade, och då fick jag en bok av Mina i födelsedagspresent. Hon är gull.

Nu orkar jag inte skriva något mer. Mina inspirationshjärnceller är tillfälligt ur funktion.