Jag borde skriva om hur sjukt jävla bra SMK-konserten var igår. Om hur mycket jag älskar Slagsmålsklubben, om hur lycklig jag blir av Wellington Sears. Men just nu kan jag bara tänka på det "lilla" missöde som inträffade under själva spelningen.Lillis hade en papperspåse. Det var en fin och pålitlig papperspåse, som hade klarat att bära både IUP-boken och franskaböckerna. Igår hade Lillis många saker i sin papperspåse. Lillis papperspåse blev plötsligt ilsk, och gick sönder mitt ute i "publikhavet" (500 hoppande fjortisar/emos). Allt som befann sig i Lillis papperspåse befann sig plötsligt under 1000 stampande Converseskor. Tre mobiler (Lillis, Minas och Ninas)En plånbok med legitimation och bankomatkort (Lillis)Två nyckelknippor (Lillis och Ninas)Ett busskort (Lillis)En smk-tröja (min!)Tre "Boss for leader!"-skivor (Lillis, Minas och Ninas)Det blev, för att uttrycka sig milt, katastrofstämning. Nina svimmade, men det verkade hon bara tycka var en rolig upplevelse. Vi missade ungefär halva konserten. Jag och Mina gick runt och fnissade som tjejen i Exorcisten. Det blev ett jävla liv helt enkelt. När SMK slutat spela och lokalen uttrymts så var det bara att börja leta. Detta hittade vi:Minas mobil (i två delar visserligen, men efter lite fix så funkade den igen)Lillis leg och bankomatkortLillis nycklarBakluckorna till Lillis och Ninas skitdyra mp3-mobilerEn skiva (repig som satan)Allt annat var M.I.A Borta. Gone.Gör det mig till en dålig människa om jag tycker att det hela är lite roligt fast på ett väldigt elakt, ironiskt sätt?