Det är stressande det här med bloggen. Jag vet inte vilka som läser min blogg. Hela jävla skolan kan göra det. Och jag bara vräker ut mig här som en annan känslohora. Det äckligaste är nästan att massor med människor som jag absolut inte vill ska veta vad jag tycker och tänker säkert är stammisar på min blogg och sitter och analyserar varenda jävla liten mening som jag spyr ur mig.

Men ändå är det som om jag förändrats som människa sedan jag börjat blogga. Läs mina inlägg i t.ex juni, augusti och september. Det är som om en liten fjortis har hackat sig in på mitt bloggkonto och skrivit en massa onda, ytliga fjortistankar under bloggens första månader. Den fjortisen var jag för ett halvår sedan (och nu vill jag inte ha några ondsinta, anonyma kommentarer om att jag fortfarande är en fjortis, den analysen gör jag helst själv tack). Det är inte konstigt att jag trasslat till det lite i huvudet på vägen hit.

Att blogga har alltså både givit mig fantastiska livsinsikter och krypande känslor av obehag och offentlig förnedring. Jag vet inte hur länge till jag fortsätter. Kanske borde jag gå över till det gamla hederliga dagboksskrivandet. Då får jag ju skrivterapin minus omvärldens uppmärksamhet. Fast det är där det faller lite. Jag har nog norra Europas största bekräftelsebehov. Jag vill ju att andra ska skriva i min blogg, ge mig uppskattning, kärlek, bekräftelse bekräftelse bekräftelse. Jag behöver mina bloggläsare. Det är som att ha ett förhållande med ungefär 50 personer samtidigt. Bekräftelse upphöjt till 50.

Det slog mig just att jag säkert kommer vara med i någon tragisk dokusåpa om fem år, bara för att tillfredställa mitt bekräftelsebehov. Vilket liv jag har framför mig.

 

Mina

21 maj 2007 18:49

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Nej, jag kunde verkligen inte förklara det sådär bra fast jag försökte massa gånger!
Du satte fingret på det helt enkelt!
Thanks a lot!!
Puss en gång till!

 

Anastasia

23 maj 2007 16:44

Bra skrivet! känner likadant ibland...
kram

http://anastasia-sj.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har inte varit inne här på cirkus ett år. För tre år sedan var jag en mycket aktiv bloggare. Då var bloggagratis en färglös, mycket enkel sida som till och med en teknikdyslektiker som jag kunde förstå mig på. Nu loggar jag in och... WAAAAAAH. ...

Nu har jag bloggat även detta år.

Har ni någon gång känt att tystnaden är värre än vad alla trumhinnespräckande ljud i hela världen, kopplade till en riktigt köttig förstärkare, samlade i ett rum med kraftigt eko någonsin kommer att vara? Har ni någon gång känt att mörkret är värre ä...

Det var länge sedan jag skrev här. Två månader sedan. Det känns som en hel livstid. Som två epoker med en djup avgrund mellan sig. Jag har på något sätt glömt bloggandet i den gamla tiden, och nu är det försent att gå tillbaka och hämta det igen.   J...

Jag har varit en dålig bloggare men jag orkar inte bry mig. Egentligen fattar jag inte meningen med att blogga. Man bara skriver en massa skit och hoppas att någon intresserar sig för det.   Det har inte hänt så mycket att skriva om den senaste vecka...