Jag vill se Hannibal Rising en gång till, men då kommer jag inte ha råd att köpa Prison Break-boxen. Pengar är världens sämsta uppfinning.

Jag vet inte vad som händer med mig egentligen.Den här veckan har varit bra. Väldigt bra till och med. Det gör mig mycket misstänksam. Varför händer alla bra saker inom loppet av några dagar? Här har jag gått i flera månader och känt mig allmänt värdelös, och så helt plötsligt är allt sunshine och framgång. Kanske är det så att den korta bra-period som jag precis upplevt bara är en slags "plåster på såren" för alla de månader som passerat? Eller är det kanske ett varsel om att något för jävligt kommer hända inom en snar framtid? Typ passa på att njuta nu, för om en vecka är du död. Kanske, kanske.Det enda jag vet med säkerhet är att jag är en pessimist när det gäller mig själv. Jag tror alltid att något annat ligger bakom när jag faktiskt för en gångs skull lyckas med något. Igår var en fin dag. Vi hade nationella i engelska, och lärarna var så godhjärtade att dom släppte oss redan innan lunch. Jag, Mina och Anni gick tillsammans Nytorgsgatan ned, sjungandes "Good Morning, Herr Horst". Fysingen vad man blir lycklig av den låten. Det bästa är Lalalalalala-biten. Det lät värsta mäktigt när vi sjöng, och jag tror att människorna runt omkring oss uppskattade det. Det låg liksom något i luften som fick en att känna sig helt hög på livet. Just nu håller jag på och bakar muffins. Jag är inte riktigt så huslig som det låter, för det är ett muffinspulver från de förenta staterna som man bara behöver blanda med mjölk så har man fetaste muffinsen. Piece of cake. Det som är lite tricky är att lista ut hur många Celsius 475 Fahrenheit är. I värsta fall lär muffinsen bli förkolnade. Vi får se.I've been walking down the street With a Tambourine on my feet I'm holding every beat steady and low Well if it would've been me I would have turned into the Factory And chase that little girl back and blue Now I'm bleeding And I'm freezing And I'm crying once again For monday glass For monday glass So if you see me on the street Don't ask me about my passing days Just slip another coin And walk away LaLaLaLaLaLaLaLaLaLaLaLa

Den här dagen har varit mega on fire. Först gjorde jag svenska muntligt nationellt prov, och det gick perfa. Jag fick värsta självförtroendekicken och sen kände jag mig som superwoman ungefär.På eftermiddagen skulle jag egentligen haft franskaprov, men franskaläraren var "tyvärr" sjuk, så prov blev det inte. Jag fattar inte varför jag har sån tur med allting. Jag hade inte övat särskilt mycket inför provet, och nu får jag en vecka till på mig. Någon måste verkligen vilja mig väl.Det var efter skolan som det riktigt on fire började. Jag, Alis, Lillis och Nina var på Hannibal Rising. Filmen var rätt usel, ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket av handlingen. Men Hannibal! Gaspard Ulliel! Något mer perfekt får man leta efter. Anni satt och dog, Nina gjorde konstiga kurr-ljud och Alice skämdes mest för att jag "lät som om jag fick orgasm". De andra i biosalongen måste ha tyckt att vi var lite underliga. Jag vet inte vad det är för fel på min hjärna, men när Hannibal/Gaspard fick blod i hela ansiktet och typ smakade på det, då tyckte jag att han var extremt attraktiv. Psykvård kräves? Jag funderar allvarligt på att se filmen en gång till på bio. Så jävla snygg var han. Definitvt värd 90 spänn.

"Jag är inte rädd för någon annan fara än den jag vill vara rädd för"Dagens händelserJag håller på och läser Processen av Franz Kafka. Jag har varit på Ica Maxi och köpt jättemycket godis. Jag har tvättat håret med mitt vaniljschampo. Jag har haft improvisation på engelskan. Jag har givit växterna i klassrummet liv (egentligen var det Alis som gjorde det, jag var mest där som moraliskt stöd/fikuskontrollant). Jag har gjort ett gammalt nationellt prov i matte som jag inte förstådde någonting av. Jag har ätit två jordgubbsyoghurtar i caféet. Jag har blivit arg på Lillis. Jag har skitit i att plugga inför morgondagens franskaprov. Jag har tagit en promenad med Mina och fört ett givande samtal som ledde fram till nedanstående tanke:Dagens filosofiJag har kommit fram till att livet är som när man står och väntar på någonting som är försenat. Man väntar och väntar på att det som man väntar på ska komma, men ju längre tid det tar desto otåligare blir man. Tillslut vill man ge upp och gå därifrån, men man vågar inte riktigt för det finns en risk att precis efter att man har gått så händer det plötsligt något, och sen får man höra i efterhand av alla andra som stannade kvar hur roligt dom hade haft det.Should I stay or should I go?

Om jag hade brytt mig lite mer om livet, om jag inte hade varit så jävla likgiltig till allting, om jag bara hade orkat engagera migdå hade jag tagit livet av mig för länge sen.Jag har legat instängd på mitt rum i totalt mörker i över två timmar, endast i sällskap av min ipod och min ångest. Det sjuka är att jag börjar gilla det.

I get my friend when I need one I need someone to be one I take anybody I can get And sometimes I wanna call you And I feel like a pet And I'm lonely, but I ain't that lonely yet I go down to the river Filled with regret I go down and I wonder If there was any reason left I've just before my lungs could get wet I'm lonely, but I ain't that lonely yet

Idag tvingades jag gå på en A-brunn, det kallas visst kognitiv beteendeterapi och enligt Kuratorn är det ett effektivt sätt att bota sin fobier på. När den första ångestattacken lagt sig (ca 10 minuter senare) och jag kunde tänka någorlunda rationellt igen, fick jag en stark känsla av att jag gjort något kriminellt. Typ mördat någon, eller varför inte mördat mig själv. Något sånt. Resten av förmiddagen fick jag jobbiga ångestanfall med jämna mellanrum (ungefär som AllisBrallis' attacker fast lite mer psykiskt). Det var minst sagt påfrestande.Jag gick runt hela dagen och väntade på att något hemskt skulle hända, men det hände aldrig. Tvärtom så var det en helt okej dag. Det här kanske låter jättetöntigt för de som aldrig själva haft tvångstankar. Många verkar tro att man väljer själv att ha tvångstankar, typ "ja men det verkar roligt att få ångestattacker varje gång man råkar gå på en A-brunn". Så kan man få känna sig lite psykstörd, lite speciell sådär, lite utvald. Att man gör det för att få uppmärksamhet.Fyfan vad jag är trött på såna människor. Noll empati. Jag hoppas att dom får en plågsam död (kanske). Egentligen kan jag mest bara tycka synd om dom som tror att man väljer att vara lite psykstörd bara för att man är en jävla attentionwhore. Det är ett helvete att ha tvångstankar. Det finns naturligtvis olika grader av tvångsmässigt beteende, och vissa lider inte särskilt mycket av det, men för vissa går det så långt att det hindrar dem från att leva ett normalt liv.Jag har haft tvångstankar sedan jag var runt sju, åtta år. Det har gått mycket upp och ned under åren. Under vissa perioder av mitt liv har jag knappt märkt av dem, men ibland har de varit så starka att de totalt har raderat min fria vilja i särskilda situationer. Många i min omgivning har trott att jag bara låtsas, eller att jag gör det för att jävlas med dem. Det är nog bara jag själv som någonsin kan förstå hur det är just för mig. När jag var åtta tog min mamma med mig till BUP. Jag förstod inte då att det var en psykolog som jag pratade med, och min mamma sade bara lite överslätande att det var "som en doktor". Hon skämdes kanske lite över mig. Hon skämdes kanske lite över sig själv också, kanske tyckte hon att hon misslyckats med att uppfostra mig eftersom jag blivit så besvärlig. Vi gick till "doktorn" en gång, sedan tyckte min mamma att jag var botad.Det tog mig flera år att inse att det inte var något fysiskt fel på mig. Att det var hjärnan som fuckade upp det hela, att det som jag kände inte var på riktigt. Det tog mig ytterligare några år att våga prata med någon om det. Det känns bra att jag har Kuratorn att prata med. Det känns inte som om hon dömer mig utifrån tidigare uppfattningar. Hon är bara en Kurator för mig. Jag vet inte ens vad människan heter, hon är Kuratorn helt enkelt. Hon är där för att hjälpa mig konfrontera sidor hos mig som jag tidigare inte velat se, men påverkats desto mer av.Nästa måndag ska vi gå ut och hoppa på A-brunnar tillsammans.

Alla i min familj är lite halvt bisexuella.